En övning som lämpar sig på kvällen eller tidig morgon, lämplig tid – 15 minuter.

En återblick på dagen inför Guds ansikte, där vi i bönens förtroliga samtal med Gud sorterar dagens erfarenheter: Hur har Jesus kommit mig till mötes idag? Vilka rfarenheter har gett god eftersmak och dragit mig närmare Gud? Vilka har gett sämre eftersmak och splittrat mig? Hur kan jag urskilja den helige Andes dragning i mina tankar och känslor, så att jag tydligare kan ge mitt gensvar på Guds vilja med mitt liv? Var har jag brustit i detta gensvar och behöver be om förlåtelse? (Magnus Malm, ur boken Kännetecken – att söka Guds närvaro i en kaotisk tid).

1. Be om ljus. Målet är inte att bara att komma ihåg i allmänhet utan att vi får insikt från Gud. Vi behöver få en allt större tilltro till att den helige Ande faktiskt vill vara vår Hjälpare! Så förstadelen handlar om att bli närvarande, stilla sin själ och sedan be att vi skall minnas de senaste 24-timmarna under Andens ledning och beskydd.
2. Se tillbaka på dagen med tacksägelse. Det finns alltid en risk att vi börjar leta efter det som gick snett, vad vi borde gjort bättre men det är viktig att vi börjar med tacksägelsen. Så låt dagen passera i revy. Fanns det något som var särskilt viktigt under dagen, som väckte din tacksamhet, en händelse, ett möte, en insikt eller något du sett och hört, det kan vara stort som litet, högt som lågt? Tacka Gud för alla gåvor du ser. Tacksamhet är själv grundvalen för hela vår relation till Gud. Vandra genom de senaste tjugofyra timmarna, timme för timme, från plats till plats, från uppgift till uppgift, från människa till människa – och tacka Gud för alla gåvor du ser. Kan du se hur Herren försökt visa dig sin kärlek genom detta?
3. Se på de känslor som kommer upp till ytan när du ”spelar upp” dagen på nytt. Våra känslor – både de positiva och de negativ, de smärtsamma och de ljuvliga – är tydliga signaler på vad det var som hände under dagen. Var helt enkelt uppmärksam på alla känslor som dyker upp, vilka de än är. Kanske jag var förtjust, uttråkad, rädd, förväntansfull, nöjd, otålig; eller kände mig osäker, tacksam, självsäker, blyg; eller uppfylld av avsky, ilska, frid, längtan, hopp, stolthet, tvivel; eller kände jag ånger, skam, medlidande, vrede, beundran – eller vad det än var. En del av oss kan i denna vår överpsykologiserande tid känna en viss tvekan inför att fokusera på känslorna, men jag är övertygad om att våra känslor visar vad som verkligen händer i vårt liv. Detta leder till den fjärde punkten:
4. Välj en av dessa känslor (positiv som negativ) och be utifrån den. Välj den känsla som fångade din uppmärksamhet. Den känslan är ett tecken på att något viktigt hände där. Se på varifrån känslan kommer, och låt sedan den bön som föds – tacksägelse, förbön, ånger, ett rop om helande, eller vad det kan vara – flöda fram fritt och spontant. Du kanske blir medveten om tydlig synd i ditt liv, be Gud om förlåtelse och be om hjälp att få kraft och bryta med synden.
5. Blicka fram emot morgondagen. Använd din almanacka om du tycker att det är dig till hjälp, och se på den omedelbara framtiden. Vilka känslor väcks i dig när du ser på de uppgifter och möten som ligger framför dig? Rädsla? Förväntansfull glädje? Tvivel på dig själv? Ånger? Svaghet? Frestas du att skjuta upp det? Eller vill du ägna dig åt lustfylld planering? Vad det än skulle vara – vänd det till en bön: om helande, om hjälp, eller vad det nu är som spontant kommer fram. Avsluta sedan din reflektion över dagen med att be Herrens bön.